Alla känner igen det: man kan grubbla över kärlek och relationer, över prov man ska göra eller gjort, över saker som man är orolig för,över saker som händer i familjen eller över en muntlig redovisning man kanske ska ha.
..kort sagt kan man grubbla över det mesta!
Men vad är det positiva och negativa med grubbel? Kan grubbel hjälpa en att må bättre?
Ur ett psykologiskt perspektiv ser man på grubbel som ett sätt att försöka lösa mentala och känslomässiga problem. Vanligtvis är vår hjärna grym på att lösa problem i den yttre världen med hjälp av grubbel (t.ex att konstruera, bygga ,skapa grejjer), men när hjärnan på samma sätt försöker lösa problem i den inre psykiska världen på detta sätt kan både bra, och dåliga saker hända.
Grubbel kan även handla om att man lurar sig själv att tro att man har kontroll över en situation. T.ex kan den som är flygrädd grubbla på hur man ska göra om planet störtar så att man har kontroll över den situationen, men blir då ännu mer flygrädd för att man faktiskt bara tänker på allt hemskt som kan hända, (och som förstås inte händer).
Om man exempelvis sitter och grubblar över kärleksproblem på sitt rum, kan det t.ex hjälpa en att lösa problemet genom att man nästa gång bemöter den man är kär i på ett annat sätt. Det kan då även ge en känsla av kontroll, då man tänker igen hur man kan hantera en situation. Men grubblet kan också göra saker och ting värre för dig faktiskt. Om man tar exemplet med kärleksproblemet så kan förmycket grubbel faktiskt t.ex göra att man tappar självförtroendet, mår allmänt sämre psykiskt (pga att man oroar sig förmycket över saker som inte hänt) och kanske till och med gör så att man beter sig på ett osäkert sätt mot den man är kär i. Och det spelar ingen roll hur mycket man grubblar - man kommer aldrig att få kontroll på hur den man är kär faktiskt reagerar och känner.
Grubbel kan ibland därför stjälpa en snarare än hjälpa en. Särskilt dåligt är grubblet om det rör sig kring negativa saker kring sig själv och hur man är.
Ofta brukar vi psykologer säga, då vi märker att någon mår dåligt av sitt grubbel, att man då måste öva sig i att rikta "strålkastaren" på saker som är utanför sig, istället för på det som är innanför. Ofta kan det kännas svårt i början då "strålkastarljuset" ofta automatiskt söker sig till det inre grubblet, och då gäller det att hjälpa sig själv och göra det lätt för sig att fokusera på annat än det inre grubblet; det kan vara att jogga, att titta på en film, att spela spel, utöva idrott, prata med en kompis..ja det finns massor av sätt att göra det lättare för sig att fokusera utåt istället för inåt.
När man tillräckligt många gånger riktat strålkastarljuset utanför sig, blir det gradvis mycket mycket lättare att sluta fokusera på grubblet vilket då gör att grubblet "krymper". Och har grubblet varit negativt så komer det negativa också att krympa! Och krymper det negativa mår man bättre.
Så nästa gång du grubblar tänk då att för mycket grubbel kanske inte hjälper dig ett dugg! Om det blir för mycket grubbel gör då allt för att fokusera utåt på saker du tycker är roliga, istället för inåt på grubblet som bara får dig att må dåligt.
Mer komplicerat än så behöver det inte vara med psykologi.
MvH/Psykologerna på elevhälsan
