Att frysa ut någon

Att frysa ut någon innebär att man slutar att prata eller göra saker med den personen som blir utfryst. Oftast har de som fryser ut någon en vilja av att känna att de har något den andra inte kan få och att de därigenom känner sig nöjdare med den grupp man är med i.

Ofta (men inte alltid)  använder gruppen då den andra människans vilja att få vara med i gruppen för att gruppens medlemmar ska känna sig starka och nöjda för att åtminstone de har en stark tillhörighet.

Men hur känns det för den som blir utfryst? Är det värt att göra så att någon annan blir utfryst bara för att alla i gruppen ska känna sig starka och nöjda?

Om man försöker sätta sig in i hur det känns att bli utfryst (det som kallas för empati), så brukar det ofta göra så att man tillslut får så dåligt samvete att man inte klarar av att frysa ut någon längre. Ofta kanske man heller inte längre känner stolthet att tillhöra gruppen.
Man förstår oftast någonstans i bakhuvudet då varför man fryst ut en annan människa och att det inte är värt att göra någon annan såpass illa.

Och om man själv vågar göra tvärtemot gruppen (dvs inte längre gå med på att frysa ut någon) så är det också mycket lättare för andra att också kanske stå upp för att man man vill vara annorlunda och bete sig mera godhjärtat. På det sättet kan det gå fort att börja vara en sjysstare grupp som välkomnar andra!

Här är en film om hur just utfrysning kan gå till:
http://www.ur.se/Produkter/100089-Om-du-var-jag-Astrid-om-svek#start=94&stop=160

Mvh/Skolpsykologerna i Trosa